Har tänkt en del på detta och det har även varit massa diskussioner om det lite 
överallt så jag var tvungen att skriva lite. 

När Älskar man någon, hur vet man att man gör det och när ska man säga det?

En del tycker tydligen att man kan inte älska någon efter en kort tid för man 
känner inte dom tillräkligt väl osv osv. (Jag var en av dessa tidigare) 
Men eftersom jag sa till min kärlek att jag älskade henne efter typ två månader
(fast jag kände det efter första gången jag träffade henne i princip) kände jag mig
lite träffad. Så jag tänkte förlara lite för de som inte känt såhär. 


För att svara på frågan måste man börja med att fråga sig: Hur vet man att
man älskar någon. Många skulle svara genom att man är redo att göra
vad som helst för dom och det kan jag säga att det är jag utan tvivel,
skulle någon vilja skada hon hade jag inte tvekat 
o döda den personen, jag hade jobbat 24/7 för o ge henne allt. sprungit jorden runt 
för o vara där för hon. Så jag tror att jag vet. 

Folk säger man kan inte veta om man vill tillbringa resten av livet me dom. 
Jo, jag vet. Det vill jag. Skulle lätt kunna tillbringa resten av mina dagar me hon. 

Sen med den invändningen att man känner varandra inte nog. 
Så säger jag att ni tänker lite fel där.Nej hon vet kanske inte allt jag gjort 
sen jag ploppa ur morsan, men är det att känna någon? 
Jag tycker att man känner någon när man känner deras innersta. 
Hon vet hur jag tänker, hon kan mina tankebanor o kommer framm 
till samma saker. Ibland känns det som att hon läser mina tankar. 
O om de inte är att känna någon så vet ja inte vad är. 

Nu satt jag o titta på henne när hon sover, så fiiin! Mn jag tappade min 
tanke tråd. 

Juste, själv så tycker jag nu att det är mest samhället som tycker 
så jäkla mycket åt oss. Att man kan inte säga såna saker tidigt 
och alla borde vänta o bla bla. Jag säger, säg det precis när du känner 
det, spelar ingen roll när det är. Även om personen visar sig vara 
ett as så ska man inte ångra sig. De är vad man kände då. 


Nu måste jag lägga mig o hålla om hon, o försöka sova om jag kan 
för hunden snarkar som tio män! Natt på er. 



<3

Så i fredags var jag första gången ute utan min älskling 
och med ett gäng egentligen, främmande personer och det var 
ju intressant. 

Jag försöker såhär, skaffa mig lite nya vänner så ingen av mina närmaste 
bor i GBG o pga det har jag tappat kontaketn med i princip alla. 
Det känns ju förjävligt men men. 

Så jag var då ute med två tjejer jag känner genom en facebook sida 
faktiskt haha. Först var det förfest hos en kille i Hisingen Några flator några bögar 
o några fag hags, ni vet, det vanliga. Ganska så kul :) förutom att man bara 
fick lyssna på Britney, ni vet bögar.. 

Sen stack vi till Gretas så där spllitrades gruppen lite grann eter ett tag. 
De ar lite så som – Singles Stamina / Couples Coma

"How to tell the singles from the couples in a bar. Singles are always on their feet for manouvrability, and like to pop shots while the couples, tired from coming out of the house are obsessed with finding a seat and drink more sedate drinks like wine. Other tell tale signs of Couples Coma include turning down shots and hot guys, texting in a crowded bar and couple wall paper on handphones"

Singlarna var ute efter ragg o de lyckligt i fårhållande ville bara dansa
(egentligen hitta sin flickvän hångla o gå hem) Men eftersom hon inte va i närheten 
så var dansa alternatic två. Så när singlarna var lite upptagna me o suck face me någon 
så blev de lite tråkigt, så jag stack till min bög o var me han o Ywon me dubbel V . haha. 

Men nu till själva ämnet, nya vänner. 
Det verkar ganska trixigt, tycker jag iaf. Undra om det beror på mig?
Jag lyckas alltid hitta fel på folk, Det bara känns som att det inte är 
någon jag skulle kunna vara helt öppen för. Nu undrar jag vad detta beror på. 
Är det jag? Är de för jag inte litar på folk? eller träffar jag fel folk bara? 
Borde jag kanske träffa par? O vart träffar man dom här människorna? 

Eller är det helt enkelt så att vid en viss ålder får man helt enkelt nöja sig med de
vänner man har? Känns som hela världen blivit galen, alla är helt konstia, 
ingen delar mina värderinagr. Jag kanske borde träffa äldre människor. 
Känner mig iaf som en gamling ibland. 

aja, de va lite tankar. peace 

Så förra veckan fick jag ett samtal från tele 2 ,
där dom ville meddela mig om att mitt abbonemang 
har gått ut och hade ett nytt erbjudande åt mig så att jag 
skulle förbli Tele 2 kund. Awesome, tänkte jag då, då jag ändå
tänkt att ringa o fråga dom om just detta. 

Men eftersom jag blev ganska ställd och var oförberedd 
var den enda mobilen jag kunde komma o tänka på, som jag 
ville ha en Iphone. Så nu ska jag få en Iphone 4s. 

Men nu i efterhand börjar jag tvivla. 
Har alltid varit emot Iphone för att man måste ha Itunes konto,
man kan inte ens ladda ner gratis saker utan att ha kortet kopplat. 
De ska ha massa extra grejer som är bara för Apple produkter medan alla andra produkter 
har samma. T ex alla nya mobiler har samma laddare förutom Iphone såklart. 

Nu tänker jag att jag borde tagit den nya HTC'n Sensation xl 


Den verkar skit bra, bra ljud, musik o snygg, stor skärm. 

Eller LG optimus 


Hallo, dual core? Men den första mobilen me dual core? 
alla vet att man köper inte den första något. Man bäntar till dom fixat buggarna. 


Fast  o andra sidan, Iphone har alla appar. O dom kommer alltid ut till iphone först. 
Ett jäte bra exempel är Blogg.se appen. Vet inte ens om dom planerar att göra en 
android app. 

Så, ja. Jag kommer kanske att blogga lite mer nu. Lovar inget. 
puss på er