Knäskada och inkompetenta läkare

Hej Ppl! 
Nej jag är inte död har bara varit på lite ofrivillig semester. 
Först var det min födelsedag sen va de Pride här sen ramlade 
jag av inlinesen o haar varit i princip orörlig 
o helt high on smärtslindrande att ja inte pallat göra ett skit. 
Men nu är jag tillbaka o preci i tid tycker jag. :) 

Först kanske jag ska berätta vad som hände. 
Det var en fin nationaldag o jag va sötsugen 
så jag o Yasmin betsämde oss att ta inlinsen till Angered. 
Nu i efterhand så borde jag ha gått den rundan en gång innan. 

Så ja, i början tog ja de lie försiktigt ner för en liten backe, de gick bra.
Den uppför en backe. Sen ner för vad jag trodde var en liten backe som
visade sig vara en stor backe bakom hörnet. 
Inga skydd, inga bromsar =Inte smart. Tänkte att okey jag får inte få panik
någon gång tar farten slut.But It didn't .. Sen helt plötssligt ser jag att
motorvägen är rakt framför mig.En hemsk bild av mig påkörd av en lastbill
och flyger i hundra bitar dyker upp i huvudet. 

Så istället bestämer jag mig för att dyka i diket o rädda mitt liv och mitt ansikte. 
På något sätt trots mitt försök att inte göra de hamnar jag på knät o slår upp det. 
blir ett stort sår mitt på knät och jag ser knäskålen strax innan blodet bara forsar ut. 



Hemskt som fan o såklart har ja glömmt mobilen. Jag försöker få tag på pappa 
o ta mig ut mot vägen där han kan se mig, under tiden passerar en man på cykel, 
en jävla massa bilar o några satt på en bänk nära utan att röra en muskel.
Det fick mig att sakna småstaden då jag bara lutade mi mot cykeln lite mer
och en bil stannar o frågar o jag ska ha skjuts hem. 
men iaf på något sätt får vi tag på min pappa som kör mig till akuten. 
Väl där så får jag vänta, kan ni förstå det?! Jag står där o blöder ganska rejält, 
skrämmer slag på några småbarn som sitter där o dom ber mig vänta. 

Ok, inte jag som får städa här sen tänkte jag. 
Efter ett tag så for ja gå in i ett rumm där en sjuksköterska förösker tvätta rent
såret då det var fullt med jord o allt möjligt, hon satt o skrubbade som en galning.
Någonsin kännt någon skrubba under ditt skin? Nej? tur för dig, för de är fan inte
behagligt! 

Typ en time senare kommer läkaren, pratar knappt med mig han är för upptagen
med aatt skynda och klaga på sjuksköterskorna för han ville åka hem. . 
så sitter han o pillar i mitt ben runt knäskålen under osv. Så tar han en borste
och borstar ännu mer under skålen runt den o under huden. PAIN!
Sen får jag bedövnings sprutan så klipper han runt såret o i o håller på
och så börjar bedövningen avta tror ni han bryr sig?
Nooo, så börja han sy o de gör lite ont o allt mer bedövningen avtar 
detso mer ont gör de( Daah). Men tror ni han slutar för det? neee såklart inte. 
när han va klar önskade jag nästan jag sydde själv hemma.. 
Tillslut va han klar och så la do på plåster o de va de. inte ens ett bandage fick jag! 

De skickar hem mig med några tabletter o säger att imorgon måste jag hämta
ut mer på apoteket de ser till att några gånger understryka hur viktigt det är
att jag inte missar en tablett. Det var tydligen inte lika viktigt att skriva ut
receptet för när jag kom till apoteket dagen efter så var det inget recept i mitt namn.
Då var de bara att sitta i tfn i två dagar o jaga dem 
bara för att få reda på att de inte finns något att göra åt det utan jag får gå till
vårdcentralen o betala igen för de receptet!
Sitter på vårdcentralen i nån timme i enorm smärta bara för o se läkaren
i kanske 5 minuter, han tittade inte ens på min skada. 
Såhär såg det ut då. Svullet o äckligt. 


Några dagar senare efter jag hade fått tabletter så hade svullnaden lagt sig lite. 
då tittar jag på de o så ser jag att han har dragit åt stygnen alldels för hårt men
inget o göra åt de.


såhär såg de ut några dagar sen. 
Etersom ingen sa till mig att jag ska gå till vårdcentralen at dom ska ta ut stygnen 
så satt jag hemma o väntade till huden hade läkt helt och hållet över dem 
eftersom de var för hårt dragna. så igår var jag på vårdcentarlen och bedövade igen 
och de fick gräva framm dem o ta ut. Ännu mer smärta! 
Nu håller det på att läka iaf och jag tränar på att gå med det. 

Puss på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0